Min vän Anna kommenterade ett tidigare inlägg med en kommentar på 25.000 tecken. Anna kom till final i Robinson för drygt 2 år sedan. Hon gav mig lite dokusåpakändis-råd och tips.. Först tänkte jag "Va fan leker hon? Jag behöver inge sånt.." men sen efter jag hade ögnat igenom hennes kommentar så kom jag fram till att vad hon skrev faktiskt made some sense. Hon skrev ett par jävligt bra råd som jag borde ta till mig. För det är faktiskt redan såhär just nu... Press ringer dagligen, 50 facebook-adds om dagen, igenkänd på krogen etc etc.. Och serien har ju faktiskt inte ens börjat sändas än. Så jag får nog förbereda mig på de "värsta" möjliga när de väl kör igång. Göra mig beredd. Träna lite. Så jag vet hur jag ska förhålla mig.
Och framförallt. INTE ta åt mig. För hatare kommer finnas. Var så säkra. Massvis. Till och med "fina" kändisar som är älskade av alla är hatade av vissa. Hur ska det då bli för en dokusåpakändis som flippar, knullar och spårar i TV? Men ärligt talat så är jag inte så rädd för det längre. Dessa anonyma hatare. Andra runt omkring mig verkar mera rädd för min skull. För att jag varit så svag för kritik tidigare i mitt liv. Men jag känner mig faktiskt starkare nu.. Efter allt jag gått igenom i mitt liv. Jag känner mig inte lika osäker. Inte när det handlar om den här serien iaf. Jag står för vad jag gjort i serien.. Jag skäms faktiskt inte över någonting i den. Och jag hoppas och tror på fullaste allvar att Svenska folket kmr tycka jag är en jävligt skön snubbe när serien sänds. För hade jag varit en vanlig kille och sett mig i programmet - Ja, då hade jag tyckt att den där Nemo var en sjuukt skön snubbe! Så det är väl bara att hålla tummarna för att jag får rätt...
Men det är lite fascinerande faktiskt. Redan har anonyma haters börjar ramla in och kommentera här och ni är så välkomna så. Kör på. Kör ert race. Vill ni använda er tid till att vara anonyma och trycka ner på andra - Fine, be my guest. För jag kunde faktiskt inte bry mig mindre. Det är så jävla Svenskt. Hata någon som får uppmärksamhet och sticker ut. Någon som gör något annorlunda. Ännu mer Svenskt att inte kunna stå för det. För varför ska man göra det när man kan vara anonym? :) Folk kommer älska mig. Folk kommer hata mig.. That´s fact. Och tro det eller ej, men jag tror faktiskt att jag har lärt mig att acceptera det. Jag tror faktiskt att Nemo har vuxit i sig själv en liten liten liiiiten bit. Wow!
Fick faktiskt en jävligt bra välskriven kommentar angående det hela idag:
![]()
Förresten, har ni hört denna? Vad fan är detta? Vanligtvis är jag ett enormt Linkin Park-fan. Jag hyllar samtliga av deras tidigare skivor. Men nu när dom kommer med en come back-singel så undrar man vad fan som har gått snett...? Vart är melodin? Var är tanken? Vad fan är det för genre? Jag fattar ingenting... Aja, listen for yourself. Snyft :'(
Bjuder avslutningsvis på några gamla godingar. Nemo in the Luciatåg back in the days (Pojken till höger). Redhead-Nemo inför en Tunisien-resa år typ 2001. Och sist men inte minst Nemo in the young days under sin ryttarkarriär.
![]()
![]()
![]()
Och idag kommer du... <3
![]()
Och framförallt. INTE ta åt mig. För hatare kommer finnas. Var så säkra. Massvis. Till och med "fina" kändisar som är älskade av alla är hatade av vissa. Hur ska det då bli för en dokusåpakändis som flippar, knullar och spårar i TV? Men ärligt talat så är jag inte så rädd för det längre. Dessa anonyma hatare. Andra runt omkring mig verkar mera rädd för min skull. För att jag varit så svag för kritik tidigare i mitt liv. Men jag känner mig faktiskt starkare nu.. Efter allt jag gått igenom i mitt liv. Jag känner mig inte lika osäker. Inte när det handlar om den här serien iaf. Jag står för vad jag gjort i serien.. Jag skäms faktiskt inte över någonting i den. Och jag hoppas och tror på fullaste allvar att Svenska folket kmr tycka jag är en jävligt skön snubbe när serien sänds. För hade jag varit en vanlig kille och sett mig i programmet - Ja, då hade jag tyckt att den där Nemo var en sjuukt skön snubbe! Så det är väl bara att hålla tummarna för att jag får rätt...
Men det är lite fascinerande faktiskt. Redan har anonyma haters börjar ramla in och kommentera här och ni är så välkomna så. Kör på. Kör ert race. Vill ni använda er tid till att vara anonyma och trycka ner på andra - Fine, be my guest. För jag kunde faktiskt inte bry mig mindre. Det är så jävla Svenskt. Hata någon som får uppmärksamhet och sticker ut. Någon som gör något annorlunda. Ännu mer Svenskt att inte kunna stå för det. För varför ska man göra det när man kan vara anonym? :) Folk kommer älska mig. Folk kommer hata mig.. That´s fact. Och tro det eller ej, men jag tror faktiskt att jag har lärt mig att acceptera det. Jag tror faktiskt att Nemo har vuxit i sig själv en liten liten liiiiten bit. Wow!
Fick faktiskt en jävligt bra välskriven kommentar angående det hela idag:
Förresten, har ni hört denna? Vad fan är detta? Vanligtvis är jag ett enormt Linkin Park-fan. Jag hyllar samtliga av deras tidigare skivor. Men nu när dom kommer med en come back-singel så undrar man vad fan som har gått snett...? Vart är melodin? Var är tanken? Vad fan är det för genre? Jag fattar ingenting... Aja, listen for yourself. Snyft :'(
Bjuder avslutningsvis på några gamla godingar. Nemo in the Luciatåg back in the days (Pojken till höger). Redhead-Nemo inför en Tunisien-resa år typ 2001. Och sist men inte minst Nemo in the young days under sin ryttarkarriär.
Och idag kommer du... <3
